En gång var filmkrönikan bra. När den leddes av Fredrik Sahlin. Man hörde att han hade koll. Han försökte inte vara cool, utan var mest saklig men med humor. En fantastisk recensent.

Sen kom Orvar. Långhårig och ungdomlig. Hade de rätta värderingarna. Och ungdomarna lyssnade. Oerhört irriterande. Han kunde vilseleda folk med kombinationen "goda" värderingar och cool.

Jag såg en film med en vän. En av de sämsta jag sett: "Hundtricket". Till och med klippningen var plågsamt dålig. Ja, klippningen är i och för sig viktigare än man tror. Men i alla fall. Den var dålig på alla sätt, nästan. Söt tjej i den kvinnliga huvudrollen. Josephine Bornebusch. Ja, hon ser faktiskt riktigt bra ut. Om man ska säga något positivt om filmen.

I samband med fiaskot med "Hundtricket" - för min vän och jag hade sett fram emot att se film - diskuterade vi recensenter. Och kom på att vi skulle kolla upp Fredrik Sahlin. Man ser ju ofta recensionerna utan att se filmerna. Eller i alla fall så glömmer man mycket av vad de har sagt när man väl ser filmen. Man ska se filmen först och sen recensionen om man ska kunna bedöma.

Och nu minns jag inte riktigt vad han sa. Men han tyckte mycket bra om Hundtricket. Som var gjord av någon lovande snubbe, med bra skådespeleri och annat som inte är värt att minnas, så jag minns det inte men på ett ungefär var det vad han sa.

Det blev lite av ett antiklimax, nu när jag inte kunde hitta Fredrik Sahlins recension på nätet utan måste rekonstruera ur minnet vad han kan ha sagt. Men inget jämfört med det antiklimax det var att se vad min forna hjälte faktiskt sagt. Han var ju den bäste recensenten. Om man inte sett filmerna.

[Och poängen är naturligtvis inte att såga Fredrik Sahlin. Eller Orvar. Utan poängen är, som alla kan räkna ut, att "Hundtricket" är helt värdelös.]