Har ätit frukost. Te och ägg. Gröt. Fil och müsli. Smörgås. Gått ut med hunden. Fick plocka bajs. Undrar om hunden är riktigt frisk. Vi lämnar det. 

Köpte tidningen. "Blåbär gav Stig synen tillbaka." Intressant.

Åt bacon, ägg och potatis till lunch. En halv tomat också. Drack juice till. Apelsinjuice.

Tog en promenad utan hunden. Bart, hunden, låg och sov. Gick till Systemet. Köpte öl. Stekte biff till middag. Ringde en vän som fyller år. "Det är ingen ålder", sa jag. Han var lite krisig. Igen. 

Tittade lite på TV. Bara skräp.

Nu kommer ljuset. Det är vackert. Det brukar inte vara så här vackert.

Det lyser upp med inne än ute. Kanske för att lamporna är tända i och för sig.

Jag måste verkligen sova snart. I ljuset.

Godnatt. Eller vad man nu säger.

Det är som att synas och ändå slippa se.

Eller, nej, det är det inte. Men det är i alla fall som Bo Kaspers.

"Jag vill mer, mycket mer, men det blir ingenting alls."

Så är det.

Och det blir väl så. I en värld där Gud inte finns längre. Att man måste mer. Annars är det ingenting ändå. Så det spelar egentligen ingen roll. Om man gör lite eller inget. Det som spelar roll är att man utmärker sig. Lämnar ett avtryck. Är någon. Unik.

Ja, Gud finns ju förstås. Vi behöver inte ha det så här.

Men det tänker man inte alltid på. Man behöver inte göra sig till något man inte är för att bli något. Gud har ju redan gjort en. Det räcker gott och väl. Även om det också är fel på en. Det är en annan sak.

"Jag vill mer, mycket mer, men det blir ingenting alls."

- Tror ni att det blir någon skillnad, nu när folk har semester?

- Möjligtvis till det sämre.

Ett, två, tre, fyra.

Ett, två, tre.

Två, fyra, sex, åtta.

Tre, nio, tre.

FKU

FKU

2009-07-13 00:04

Jag är en robot.

Jag är en robot.