Jag känner mig på något sätt som Eric Forman. Fast jag vill hellre vara Hyde. Och Kelso. Båda samtidigt. Och att flickan ska vara som Brooke och Jackie. Öhm, ja. Det satt jag och tänkte på när jag såg dagens avsnitt.

Annars har jag varit på jobbintervju som gick bra, tror jag. Ska få besked "så snart som möjligt". Lysande.

Det är bättre att ha ett jobb när man är förvirrad.

Har dock aldrig känt mig som Fez. Eller Red. Eller Bob. Det är ju bra.

Det här är fint, om man inte tänker på hur det låter.

Philemon Arthur and the Dung fick faktiskt en Grammis för denna skiva. Vilket var en bidragande orsak till att man lade ner Grammisgalan i 15 år.

Det man naturligtvis främst undrar när man ser musikvideon är hur den skulle fungera att Rick Rolla.

'Cause everybody wants some, ooh
Something they can barely know
And though my heart will break
There's more that I could take
I could never let it go

Varje gång jag lyssnar så tror jag på dem.