Direktlänk till inlägg 10 juli 2009
Jag äter inte mina vänner, sa Tomas.
Kom, låt oss gå och dö med honom, sa Tomas.
Varför inte öppna luckan, sa Tomas.
Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen, sa Tomas.
Träden är mina vänner, sa Tomas.
Om jag inte får sätta mina fingrar i hålen på hans händer och fötter kan jag inte tro, sa Tomas.
Vem ska man tro på, sa Tomas.
Min Herre och min Gud, sa Tomas.
Jag känner mig på något sätt som Eric Forman. Fast jag vill hellre vara Hyde. Och Kelso. Båda samtidigt. Och att flickan ska vara som Brooke och Jackie. Öhm, ja. Det satt jag och tänkte på när jag såg dagens avsnitt. Annars har jag varit på job...
Det här är fint, om man inte tänker på hur det låter. Philemon Arthur and the Dung fick faktiskt en Grammis för denna skiva. Vilket var en bidragande orsak till att man lade ner Grammisgalan i 15 år. Det man naturligtvis främ...
'Cause everybody wants some, ooh Something they can barely know And though my heart will break There's more that I could take I could never let it go Varje gång jag lyssnar så tror jag på dem. ...
Jag har hört att man inte ska tänka när man bloggar. Men man måste ju tänka lite ibland i alla fall. Lite spridda tankar. Jag tror att när någon som har blockat en på msn loggar in, så hör man ett avlägset inloggningsljud. Vad kan annars de...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|