Man trodde det inte då. Men nu ser vi det. 80-talet var en tid när folk trodde på saker. Ironin kom senare. Men när det pågick var alla rationella. Nu ser man istället människor som trodde att det lönade sig att försöka, att hårspray gjorde håret bättre och att mer var mer. Som trodde på något mer.

Undrar om människan är sig lik. Inuti.

Fast utan så mycket hårspray. Och med lite ironi nära till hands.

 

Survived the eightees

17 juli 2009 05:11

Undrar vad som är den största skillnaden mellan 80-talet och idag. För ja, folk trodde på något. Idag har vi mer ironi och mindre tro, kanske?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig på något sätt som Eric Forman. Fast jag vill hellre vara Hyde. Och Kelso. Båda samtidigt. Och att flickan ska vara som Brooke och Jackie. Öhm, ja. Det satt jag och tänkte på när jag såg dagens avsnitt.   Annars har jag varit på job...

Det här är fint, om man inte tänker på hur det låter. Philemon Arthur and the Dung fick faktiskt en Grammis för denna skiva. Vilket var en bidragande orsak till att man lade ner Grammisgalan i 15 år.   Det man naturligtvis främ...

'Cause everybody wants some, ooh Something they can barely know And though my heart will break There's more that I could take I could never let it go   Varje gång jag lyssnar så tror jag på dem. ...

Jag har hört att man inte ska tänka när man bloggar. Men man måste ju tänka lite ibland i alla fall. Lite spridda tankar.   Jag tror att när någon som har blockat en på msn loggar in, så hör man ett avlägset inloggningsljud. Vad kan annars de...