Direktlänk till inlägg 31 juli 2009
Nya Fredagen den 13e var inget vidare. Hur skulle man göra om man gjorde rätt?
Börja med en lägereld. Det är rätt. Någon berättar historien. En pojke drunknade i sjön för X antal år sedan. Hans mor hämnades, men blev själv dödad. Sedan dess vilar en förbannelse över platsen. Pojken har kommit tillbaka. Men hans mor är död. Och han sörjer.
I samma scen kan man ta död på alla rykten om Jason i New York, eller i rymden. Jason lämnar inte platsen. Han är bunden till sjön och området omkring.
I extramaterialet till den nya filmen berättar filmskaparna att de tidigt måste bestämma sig om Jason skulle vara övernaturlig eller inte. Hur kan han dyka upp överallt? De löste det med ett tunnelsystem. Jason är alltså besatt av att gräva tunnlar och springa runt i skogen. Att inte ge någon förklaring hade varit bättre. Så att tittaren får avgöra själv. Jason är i och för sig död, men har kommit tillbaka. Kanske han är lite övernaturlig? Nu blir han nån sorts freak. Det är ju meningslöst. Däremot. Han är annorlunda. Han är utanför. Han har sorg. Han kan vara lite övernaturlig. Men det är något annat.
Saknaden efter modern måste antydas. Hon har ingen egen melodi. Hon har ki-ki-ki-ki-ma-ma-ma-ma. Också det är lite tragiskt.
Jason drivs av sorg, inte av mordlust. Frågan är därför vad man ska göra för att bli dödad av honom. Han blev sviken av lägerledarna. Att de hade sex är underordnat att de lät en pojke drunkna. Att svika någon och sen ångra sig, men innan man hinner göra saker rätt igen kommer Jason och ser med sina sorgsna ögon hur livsandan lämnar en.
Det skulle bli mer sorg än skräck. Men det kan bli vackert. Skräck ska vara vackert. Vackert och fruktansvärt fel.
Kanske i slutscenen att Jason får återförenas med sin mor. Hon är ju också död. I och för sig har hon inget huvud. Det är svårare att återupplivas då. Men som en eterisk ljusgestalt kan hon dyka upp. Nej, nu börjar jag må illa. Hon får vara död och begraven. Inga ljus, inget altare med hennes huvud. Kanske i slutscenen att Jason minns lyckliga ögonblick med sin mor. Födelsedag, tårta, första cykeln, kramar, ut på sjön ensam, drunkna, slut.
Jag känner mig på något sätt som Eric Forman. Fast jag vill hellre vara Hyde. Och Kelso. Båda samtidigt. Och att flickan ska vara som Brooke och Jackie. Öhm, ja. Det satt jag och tänkte på när jag såg dagens avsnitt. Annars har jag varit på job...
Det här är fint, om man inte tänker på hur det låter. Philemon Arthur and the Dung fick faktiskt en Grammis för denna skiva. Vilket var en bidragande orsak till att man lade ner Grammisgalan i 15 år. Det man naturligtvis främ...
'Cause everybody wants some, ooh Something they can barely know And though my heart will break There's more that I could take I could never let it go Varje gång jag lyssnar så tror jag på dem. ...
Jag har hört att man inte ska tänka när man bloggar. Men man måste ju tänka lite ibland i alla fall. Lite spridda tankar. Jag tror att när någon som har blockat en på msn loggar in, så hör man ett avlägset inloggningsljud. Vad kan annars de...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 |
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|