Nej, jag är inte botad.

Det är väl på sätt och vis bra. Att man lever.

Däremot är jag frisk trots att jag tog en alltför lång promenad i regnet i natt.

Det är jag tacksam för. Promenaden blev lite längre när jag gick fel. Blöt och trött bytte jag till torra kläder, tog upp tvätten och fick fortfarande inte fått iväg ett mejl som jag är kluven till, utan gjorde bara några stödanteckningar och gick och la mig. Om man ständigt får förhinder, så kan ju det också vara ett tecken. På att det är extra viktigt att man får det gjort. Eller att man ska låta bli. Det går ju inte att tolka tecken. Man får gå efter annat.

Jag vaknade, något frustrerad över att inte vara botad.

Men just när jag bloggar känns det bra. Det kanske är bra.

Får se om det går att hantera utanför bloggosfären också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag känner mig på något sätt som Eric Forman. Fast jag vill hellre vara Hyde. Och Kelso. Båda samtidigt. Och att flickan ska vara som Brooke och Jackie. Öhm, ja. Det satt jag och tänkte på när jag såg dagens avsnitt.   Annars har jag varit på job...

Det här är fint, om man inte tänker på hur det låter. Philemon Arthur and the Dung fick faktiskt en Grammis för denna skiva. Vilket var en bidragande orsak till att man lade ner Grammisgalan i 15 år.   Det man naturligtvis främ...

'Cause everybody wants some, ooh Something they can barely know And though my heart will break There's more that I could take I could never let it go   Varje gång jag lyssnar så tror jag på dem. ...

Jag har hört att man inte ska tänka när man bloggar. Men man måste ju tänka lite ibland i alla fall. Lite spridda tankar.   Jag tror att när någon som har blockat en på msn loggar in, så hör man ett avlägset inloggningsljud. Vad kan annars de...