Lyssnar på Stevie Wonder på youtube. Ser "I wish" bland klippen man kan klicka vidare till. Ska inte lyssna på den. Om att det vore fint om den gamla tiden kom tillbaka.

Man kan längta efter det som varit. Eller efter något som ska komma. Eller efter någon annanstans. Det som varit kommer förstås aldrig igen. Men det är kanske inte riktigt dit man längtar ändå. Det är kanske inte heller riktigt efter det som man har planerat ska komma man längtar efter heller. När det kommer så kan det vara bra, men längtan talar om något som är mer än bra. Den talar om något som ger mening. Den mening man tror man hade en gång. Eller ska få en gång, när man får rätt jobb, rätt flickvän, eller vad det nu är som saknas för tillfället. Eller en "Island in the sun", som Weezer sjunger om. "We'll never feel bad anymore." Det är naturligtvis inte en vanlig semester det handlar om. Det är bort. Till något annat. Där allt är bra.

Det finns någonstans, där allt är bra. Och det kommer att komma hit. Vi förtjänar det inte. Men vi ska få det ändå. För Jesu skull. Och då behöver man inte längta fram eller tillbaka, för man vet att det kommer. Ja, det är till en del redan här. I alla troendes hjärtan. Inte som en idé, utan genom Guds Ande är det här. Men det riktiga kommer sen.

Men man får förstås längta efter saker ändå.

Nu ska jag klicka på "I wish". Fast den kan ge mig konstiga vibbar.