Solen lyser rakt in genom fönstret. Den står redan en bit på himlen. Det känns lite onödigt att lägga sig nu. Men det visar ju sig. Förmodligen behöver man sömn. Jag har något minne av det. Luciavaka.

Det är fint att man får se lite av morgonen i alla fall.

Hur skiljer man mellan en äkta deja vu och "det här var bekant"? Alltså, gråzonen. När har det kommit något från framtiden och förvarnat mig och när minns jag bara något som är liknande, men framtiden inte kom först. Alla som sett (och förstått) Terminator förstår.

När hjärtat är trött. Då behöver man vin och vänner. Mest vänner. Fast enklare med vin. När man inte orkar hålla fast, men inte heller släpper taget. Är det då man ska skriva musik? Och bli rik. Eller sitta och sjunga för sina vänner. Som Phil Lynott sjunger. "Singing songs about you. It's my claim to fame." När hjärtat är trött har man inte så stor nytta av en pigg hjärna. Eller, det har man ju visst.

Och allting löser sig. Faktiskt. Allting löser sig. På ett eller annat sätt. Förhoppningsvis på ett sätt.

Man kanske behöver vila och promenader. Och vin. Jag har ju inget vin. Men jag har vänner. Jag får bjuda dem på vin någon gång. Så blir cirkeln sluten.

Det här är fint. Eller lite sorgligt. Eller fint. Fint att inte vara ensam. Eller sorgligt. Eller ensam är ju just vad man är om man lyssnar på sånt här.

Fast blogg är blogg. Och livet är livet.

Man vet aldrig.

Han har säkert bara hittat på allt i sången också.

Men det är fint.

Solen skiner igen. Jag har cyklat och sprungit upp och ner för trappan. Och upp igen. Det rinner svett i pannan.

Fåglarna kraxar. Det är nån sorts svarta fåglar. Korpar? Kajor?

Telefonen står tyst. Använder folk fasta telefoner idag? Fast det vet jag att de gör. Även om man anträffas säkrast på mobilen. Som det heter. Om man nu inte är sån som glömmer att ladda den.

Telefonen står tyst. Den är lite irriterande.

Steve Miller. Abrakadabra.

Steve Miller. Take the money and run.

Jag tror mer på det senare. Även om det heller inte är någon lösning.

Solen skiner. Jag tror jag vill härifrån. Och lämna mina bekymmer. Eller så tar jag en sak i taget. Det kan också fungera.

Mörkt. Hos grannen lyser en skärm. Det är tyst och lugnt. En bil passerar utanför. Sen tyst igen. Jag ska sova. Snart.

Har ätit frukost. Te och ägg. Gröt. Fil och müsli. Smörgås. Gått ut med hunden. Fick plocka bajs. Undrar om hunden är riktigt frisk. Vi lämnar det. 

Köpte tidningen. "Blåbär gav Stig synen tillbaka." Intressant.

Åt bacon, ägg och potatis till lunch. En halv tomat också. Drack juice till. Apelsinjuice.

Tog en promenad utan hunden. Bart, hunden, låg och sov. Gick till Systemet. Köpte öl. Stekte biff till middag. Ringde en vän som fyller år. "Det är ingen ålder", sa jag. Han var lite krisig. Igen. 

Tittade lite på TV. Bara skräp.

Nu kommer ljuset. Det är vackert. Det brukar inte vara så här vackert.

Det lyser upp med inne än ute. Kanske för att lamporna är tända i och för sig.

Jag måste verkligen sova snart. I ljuset.

Godnatt. Eller vad man nu säger.