Hur rart får det bli egentligen?

Ibland saknas den extra kryddan. Både när man smakar och när man serverar. För att man är distraherad av annat. Men det är nog så det ska vara. Så att man kan njuta mer av smaken när den är där.

Hopp och sorg.

Jag vet inte vad hon menar. Men jag vet vad hon borde mena. Och på ett plan vet jag vad hon menar i vilket fall.

Det är mer sorg än hopp i hennes blick, även om hon försöker få det till något annat. Men man vet aldrig. Faktiskt.

Idag går saker bra. Saker blir gjorde. Flera bra - och nödvändiga - telefonsamtal. Och om jag bara tänker rent objektivt, så ser det ut som att saker ska bli bättre. Det är nog en bra dag.

Men ändå. Idag är ingen rolig dag. Ingen glad känsla i magen. Idag behöver jag nog en kram.

Imorgon ska det också gå bra. Saker ska bli gjorda. Det blir nog en bra dag.

Jag är inte glad över att jag inte är galen. Men jag är glad över att veta att jag inte är galen. Kanske jag blir det igen. Ja. Jo. Så måste det bli.

Men att kasta bort nyckeln låter definitivt. Kanske då att man vill ha det definitivt. Det låter fint. Det låter ganska otäckt.

Vad som är vackert på dagen är inte alltid vackert på natten.

Och vad som är vackert på natten är inte alltid vackert på dagen.

Nu är det natt.

Nu är allt vackert.

Ganska förutsägbart val.

Men det är skönt att vara hemma. Eller vad man ska kalla det.

...när det är gjort