Det går inte att låta bli. Svårt att inte fascineras. Vad håller herr Doktor på med?

"He's just a boy
And Im just a girl
Can I make it any more obvious"

Han har lagt upp en miljon liknande klipp. Jag är rädd att jag ska fastna i denna sörja. För det låter bedrövligt. Men det är svårt att inte fascineras.

Jag äter inte mina vänner, sa Tomas.

Kom, låt oss gå och dö med honom, sa Tomas.

Varför inte öppna luckan, sa Tomas.

Herre, vi vet inte vart du går. Hur kan vi då känna vägen, sa Tomas.

Träden är mina vänner, sa Tomas.

Om jag inte får sätta mina fingrar i hålen på hans händer och fötter kan jag inte tro, sa Tomas.

Vem ska man tro på, sa Tomas.

Min Herre och min Gud, sa Tomas.

...och när man börjar få sina värderingar straight, så inser man att allt i alla fall är en gåva.

Det är svårt att blogga när man inte vet vad man själv tänker. Någon sorts bekymmer kanske mal. Eller så är jag bara frustrerad över min ineffektivitet. Det är inte vädret i alla fall. Värmen har gått över. Det kan vara idioterna. Det kan också vara pengarna. Eller så kan det vara det gyllene paret, som jag brukar säga: "Kyrkan och kärleken". Något bra borde i alla fall hända. På något av dessa områden.

Eller så är det studierna. Ständigt dessa studier. Kanske om jag kastade min bok i sjön, att jag blev fri.

Nu ska jag se på film. Det har med det gyllene paret att göra.

Fulländning.

Kanske inte hårdare, bättre eller starkare. Men han känns snabbare.

:P

Originalet. Eller vad man ska säga. Sen kom varianterna. To be contiued.

Jag måste äta. Kan inte tänka. Kan bara tänka på mat. Det är gott. Vad bra man har det egentligen.

Bara jag kunde resa mig upp och börja fixa. Men förutom att man själv är seg så har man det bra. Och att klaga på sig själv är ju liksom inte begåvat. Då är det bättre att man skärper sig.

Varför sitter jag och skriver blogg? Mat är bra. Blir bra. Är bra.

Hej då.