Om jag hade två miljoner... nej, det skulle inte räcka. Men 10 kanske. Eller 20. Ja, hur mycket som nu behövs. Då vet jag vad jag skulle göra.

Kanske problemet är att man är för egocentrisk. Inkrökt i sig själv, som reformatorn sa.

Men man känner sig lite handikappad när man inte kan göra precis det man vill. Kärleken till pengar. "En rot till allt ont", som apostelns sa.

I ett annat liv. I en annan värld. Då skulle jag ha... Jag vet vad jag skulle ha gjort. Och allt hade blivit perfekt.

Ändå är det väl meningen att man lever i den här världen. Inte i en annan. Bara att man inte ser klart. Man ser liksom bara ett ludd. Det är grått och man har skygglappar. Det kanske också är meningen.

Cykeln är kanske det mest underskattade fordonet. Framförallt så här på sommarkvällen, eller natten. Det är svalt och skönt, man färdas framåt med luften i håret och ner i lungorna. Framförallt kan man tänka. Efter ett tag. Det tar alltid en stund innan man kan tänka. Sen börjar man förstå. Vad som har hänt. Vad som händer. Det är en befrielse att förstå, även om man inte tycker om det man förstår. Jag behöver nog en till cykeltur senare.

Nej, det handlar inte om en flicka denna gång. Det är ju alltid något.

Hur rart får det bli egentligen?

Ibland saknas den extra kryddan. Både när man smakar och när man serverar. För att man är distraherad av annat. Men det är nog så det ska vara. Så att man kan njuta mer av smaken när den är där.

Hopp och sorg.

Jag vet inte vad hon menar. Men jag vet vad hon borde mena. Och på ett plan vet jag vad hon menar i vilket fall.

Det är mer sorg än hopp i hennes blick, även om hon försöker få det till något annat. Men man vet aldrig. Faktiskt.

Idag går saker bra. Saker blir gjorde. Flera bra - och nödvändiga - telefonsamtal. Och om jag bara tänker rent objektivt, så ser det ut som att saker ska bli bättre. Det är nog en bra dag.

Men ändå. Idag är ingen rolig dag. Ingen glad känsla i magen. Idag behöver jag nog en kram.

Imorgon ska det också gå bra. Saker ska bli gjorda. Det blir nog en bra dag.

Jag är inte glad över att jag inte är galen. Men jag är glad över att veta att jag inte är galen. Kanske jag blir det igen. Ja. Jo. Så måste det bli.

Men att kasta bort nyckeln låter definitivt. Kanske då att man vill ha det definitivt. Det låter fint. Det låter ganska otäckt.