Kanske inte hårdare, bättre eller starkare. Men han känns snabbare.

:P

Originalet. Eller vad man ska säga. Sen kom varianterna. To be contiued.

Jag måste äta. Kan inte tänka. Kan bara tänka på mat. Det är gott. Vad bra man har det egentligen.

Bara jag kunde resa mig upp och börja fixa. Men förutom att man själv är seg så har man det bra. Och att klaga på sig själv är ju liksom inte begåvat. Då är det bättre att man skärper sig.

Varför sitter jag och skriver blogg? Mat är bra. Blir bra. Är bra.

Hej då.

Jag skriver en blogg innan jag lägger mig för att hålla bloggen vid liv. Fantasilöst? Ja. Kreativt? Nej. Godnatt.

Varför är det som är förbjudet i samma kategori? Som att stjäla och knarka. Ja, förutom att båda är förbjudet. Men varför är det lättare att göra ett om man gör ett annat? Som att köra för fort och att fuska på ett prov. Har det med attityden att göra? Förmodligen.

Varför har jag besvarat min egen fråga?

Det blev ju inte bra.

Men varför vill man ibland det som är förbjudet? (Ibland = inte alltid och inte aldrig. Hmm, kanske man alltid vill det, förresten.) Alltså, rent allmänt förbjudet. Man bara vill bryta mot något, ospecificerat.

Människan. Det är något fel.

Olivia Hussey spelar ju Rebecka i 80-talsversionen av Ivanhoe. Den som alltid går på nyår. Hon spelar bland annat mot Sam Neill, som är en bra skådis men inte alltid är med i bra filmer. Till exempel är han Damien i Omen 3. Det är en dålig film.

En annan person som är en bra skådis men som inte alltid är med i bra filmer är Steve Martin. Han spelade mot Olivia Hussey i någon film och sa då till henne att hon var med i hans favoritfilm. Hussey trodde att han menade Romeo och Julia, men Steve Martin talade om "Black Christmas", en film om studenter som mördas juletid.

Så Olivia Hussey är med i julfilmen, Black Christmas, och i nyårsfilmen, Ivanhoe. Hon är vinterhögtidsfilmflickan.

Det är nästan så man längtar lite till snön.

Vad ska man säga?

There is a thin line between clever and stupid.

En gång var filmkrönikan bra. När den leddes av Fredrik Sahlin. Man hörde att han hade koll. Han försökte inte vara cool, utan var mest saklig men med humor. En fantastisk recensent.

Sen kom Orvar. Långhårig och ungdomlig. Hade de rätta värderingarna. Och ungdomarna lyssnade. Oerhört irriterande. Han kunde vilseleda folk med kombinationen "goda" värderingar och cool.

Jag såg en film med en vän. En av de sämsta jag sett: "Hundtricket". Till och med klippningen var plågsamt dålig. Ja, klippningen är i och för sig viktigare än man tror. Men i alla fall. Den var dålig på alla sätt, nästan. Söt tjej i den kvinnliga huvudrollen. Josephine Bornebusch. Ja, hon ser faktiskt riktigt bra ut. Om man ska säga något positivt om filmen.

I samband med fiaskot med "Hundtricket" - för min vän och jag hade sett fram emot att se film - diskuterade vi recensenter. Och kom på att vi skulle kolla upp Fredrik Sahlin. Man ser ju ofta recensionerna utan att se filmerna. Eller i alla fall så glömmer man mycket av vad de har sagt när man väl ser filmen. Man ska se filmen först och sen recensionen om man ska kunna bedöma.

Och nu minns jag inte riktigt vad han sa. Men han tyckte mycket bra om Hundtricket. Som var gjord av någon lovande snubbe, med bra skådespeleri och annat som inte är värt att minnas, så jag minns det inte men på ett ungefär var det vad han sa.

Det blev lite av ett antiklimax, nu när jag inte kunde hitta Fredrik Sahlins recension på nätet utan måste rekonstruera ur minnet vad han kan ha sagt. Men inget jämfört med det antiklimax det var att se vad min forna hjälte faktiskt sagt. Han var ju den bäste recensenten. Om man inte sett filmerna.

[Och poängen är naturligtvis inte att såga Fredrik Sahlin. Eller Orvar. Utan poängen är, som alla kan räkna ut, att "Hundtricket" är helt värdelös.]